Jag har en dröm. En dröm att göra världen lite enklare och lite rättvisare för barn till ensamföräldrar och för ensamföräldrarna.

Låt oss införa Kommunala barnvakter. Behovs- och inkomstprövade. Fler familjer än någonsin lever utanför känfamiljsnormen. 2010 borde vi ha blivit nytänkande, anpassade efter verkligheten.

Nästan alla föräldrar har svårt att kombinera jobb, familj och intressen. För en ensamförälder är det extra svårt. Jag är fackligt och politiskt aktiv. Har varit det sedan tonåren och vill, så länge jag tycker det är roligt, fortsätta att vara det. 

De föräldrar som är helt ensamstående, dvs som inte har partner el där barnets andra förälder saknas, har svårt att delta i samhällsdebatten och påverka i det demokratiska systemet. Jag ska inte gå så långt så att jag ska kalla det en diskrimineringsfråga. Däremot skulle jag säga att det är en komplicerad fråga.

Det är självklart att det ska finnas tolkar tillgängliga för ej hörande eller för människor som inte behärskar svenskan så att de inte utestängs ur den demokratiska processen. Detsamma borde gälla för ensamstående, fast där skulle personen som anlitas av kommunen inte vara tolk utan en pedagog.

Jag är helt beroende av att mina föräldrar ska ställa upp som barnvakter för att jag ska kunna delta. Mina föräldrar arbetar båda två heltid. En av dem arbetar inom sjukvården där det dessutom ingår helgarbete. Det gör att möjligheten till barnvakt är högst begränsad.

Många har inte ens sina föräldrar eller syskon eller annan tänkbar barnvakt i närheten.

Barn till ensamstående föräldrar har i mycket lägre utsträckning möjlighet att gå på organisereda aktiviter som fotboll, dans, scouter etc. Barnvaktsfrågan är enligt undersöknigen naturligtvis inte enda anledningen till det utan den ekonomiska situationen begränsar ju också möjligheterna. Men nu tänker jag på i första hand på praktiska lösningar.

Mitt förslag till samtliga kommuner är då: kommunal barnpassning. En slags inkomstbaserad barnpassning i kommunal regi för ensamstående föräldrar. En utbildad pedagog som kommer hem den tiden du har lagt in behov av barnvakt för. Torsdagar  kl 17-19 att vara hemma med minstingen så att storebror kan gå på brottning. Planerade nämnd- och fullmäktigemöten: Barnvakten kommer hem mellan 16-20 tex.

För varför ska ensamstående föräldrar vara beroende av social välgörenhet för att kunna delta politiskt eller fackligt? Varför ska en ensamstående inte kunna läsa komvux eller ABF på kvällstid? Eller varför ska barn till ensamstående inte ha samma praktiska möjlighet att idrotta eller sjunga i kör?

Kommunal avlösarbarnvakt kommer att bli den nya grejjen. Upp till kamp!

 

Kristin

11 februari 2010 22:51

Så nedrans smart tänkt. Varför har man inte uppfunnit det? You know where the förslagslåda sitter, sister!

http://littlemissred.blogspot.com

 

Åsa

12 februari 2010 08:19

Genial idé!
Men varför bara till ensamstående utan partner? Jag skulle inte kunna ansöka eftersom jag på papperet ser ut att ha tillgång till en man... men har ju jättesvårt att få till det med barnens intressen på grund av frånvarande make och barnvaktsbrist. Kan tänka mig att det finns många fler i min situation - som lever i förhållanden men i praktiken som ensamstående med barn.
Du borde offentliggöra det här förslaget på något sätt. Maila Reinfeldt? :-)

 

Bea

12 februari 2010 11:22

Varför inte? Jag tycker att det skulle vara behovsprövat. Det finns naturligtivs många par som också skulle behöva avlastning - av olika skäl, t ex ditt nämnda. Men som prio 1 tycker jag ändå att helt ensamstående är...

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

JS

15 februari 2010 19:33

Håller med! Årets idé!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...