Har stått på Kamatgården och fruset arslet av mig under en timmes tid när äldsta sonen tränade fotboll. 6 grader, regn och blåst. Kallt som F_N! Alltså även för knattarna som är som äldst 8 år. Den första halvtimmen har de dribbelövningar med skott på mål. Tolv stycken småttingar står stilla och stelrusna och väntar på sin tur medan den trettonde knatten långsamt dribblar mellan konerna. Hälften av ungarna var framme hos sin förälder eller tränaren och frågade om de kunde åka hem för att det var så kallt.

Hur tänkte tränaren här?

Varför kan inte tränaren använda sig av TVÅ mål?. TVÅ rader med orange koner? Eller t.o.m FYRA! Då kan plötsligt 6-7 st stå på varsin planhalva och turas om varannan gång vänster, varannan gång höger. Utan målvakt kan man t.o.m dribbla samtidigt!

Näpp, är det lika jävla svinkallt på torsdag så ska jag nog tala om hur jäkla duktig jag är för tränaren och visa vart skåpet ska stå.

Kanske ska jag med min ofantliga tränarkompetens även ta över både svenska landslagets damer och herrar också. Om jag hinner alltså. Jag har ju fullt upp med att skapa fred på jorden, avsätta borgarna, stoppa svälten och forska fram ett HIV-vaccin och AIDS-botemedel.

Busy, busy, busy. Vad vore världen utan mig?  

 

Kristin

4 maj 2010 21:55

Bea, världen vore ack så hemsk, trist och grå, utan dig. Jag tycker det låter mkt konstigt att ha uteträning för knattar redan i maj. Det är ju sånt där som de vuxna sysslar med, inte barnen. De förfryser ju nästan i det här vädret :(

http://littlemissred.blogspot.com

 

Bea

4 maj 2010 21:58

Skriver upp Kristin i min lilla bok "personer som får vara med och dela min förmögenhet om jag dör först". :)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Lena

5 maj 2010 08:35

Världen skulle vara mycket gråare och tristare utan dig och dina texter! Förstår att du har fullt upp ;o)

http://klingemaden.bloggagratis.se

 

Åsa

5 maj 2010 09:12

Den där tränaren... jag följer gärna med när du avslöjar hur man tänker om man har fler än en hjärncell. *arg* !!!!!!!

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...