"Ibland passerar jag McDonalds på helgerna och tittar in på alla patetiska helgpappor som tar med sina barn dit som det ultimata nöjet," sade en kille på dryga 35 år som själv var helgpappa.

När jag var dryga 20 fick jag ett bra jobb. Jag hade inte så bra betalt. Då. Men det hade flera av arbetskamraterna jag umgicks med. Skitglad över att få vara med i "coola gänget" behöll jag alltför många åsikter för mig själv. I alla fall innnan jag insåg att coola gänget inte var ett dugg coolare eller smartare än vad jag var..

I coola gänget ingick en som själv kallade sig helgpappa. Han var kul och trevlig. Men ack så felplacerad. Ofta pratade han om sin uppväxt i förorten. Han var ett arbetarbarn. Ja, utan tvivel var han det. Då. Nu representerade han, som tjänsteman, arbetarna. Helt ok så klart. Om det inte varit så att han hade en nedlåtande attityd till människorna han företrädde - och därmed också till sig själv (även om jag betvivlar att han kommit så långt i självanalysen). I tanken var han socialist. I praktiken var han elitist.

"Jag tar bara med mitt barn ut på "riktiga" krogar för att äta. Bara jävla losers går på McDonalds med sina barn."

Han som hade en fet lön för att företräda de människor som inte har det borde kanske ha tänkt till lite. Han hade tillgång till lönestatistik för samtliga fackförbund inom LO och flertalet inom TCO och SACO.

Han borde veta att ett restaurangbiträde, en butiksanställd, en städare, ett vårdbiträde förmodligen sällan (eller aldrig) har råd att gå ut och käka. Sannolikheten att de också ska ha råd att ta med sig sina barn är väldigt liten.

Han borde, som förälder, veta att barn är olika. Om hans barn nu råkade vara ett extremt lugnt barn som tyckte det var ok att sitta stilla på en krog och först vänta på att beställa, sedan vänta på maten och sedan utan pirr i benen äta maten, så är det ytterst få barn som är så.

Vilken jävla loser jag är!!! Om jag ska tro att hans sanning är den rätta sanningen alltså.

Om jag tog med mina barn ut på krogen för att sitta och vänta på mat (som de med stor sannolikhet ändå inte skulle äta) sedan kräva att de sitter stilla och äter (för att inte störa övriga, eventuellt intoleranta, matgäster) så skulle de se det enbart som ett straff. Ingen av oss skulle kunna njuta av måltiden vi betalat dyra pengar för.

Snabbmat är inte heller billigt. I förhållande till vad du faktiskt får för det är det jäkligt dyrt. Men, om man bortser från kvalité och smakupplevelser, så är det fortfarande väldigt mycket billigare än vad "vanliga" restauranger håller för priser. Barnen behöver inte vänta på maten någon längre stund. Efter maten kan de leka och hoppa och stoja hur mycket de vill. Dessutom tillsammans med massa nya lekkompisar.

Men egentligen så ska inte texten handla om vad barnen tycker är roligt, det var en parantes.

Jag blir förbannad på att denna person som i sina utredningar och texter var så jävla politiskt korrekt och hade så många visioner levde i en verklighet som inte återspeglade särskilt mångas verklighet. Och han hade mage att se ner på dem som ansträngde sig för att hitta på något med sina barn. Något som dessutom kostade (för många) alldeles för mycket pengar.

Folk får gärna göra klassresor hit och dit och fram och tillbaka precis hur mycket de själva vill och önskar. Men var ärlig mot både dig själv och omvärlden. Tycker du att människor som inte har pengar är losers, ja då ska du nog söka dig till ett annat parti..

 

Evil E.

6 maj 2010 10:57

Fan vad härligt att vara en loser, minst en gång i månaden:-). Finns egentligen inte så mycket mer att tillägga om fjanten du beskriver ovan. Hoppas han inte jobbar kvar inom arbetarrörelsen bara. Take care, BeaBea!

 

Katarina

6 maj 2010 11:37

Skitbra skrivet! Man blir så förbannat trött på alla trattjökar därute ibland.......Det känns mest som att de vill vara mer än vad de är egentligen.

http://endastgossar.bloggagratis.se

 

Bea

6 maj 2010 11:47

Lustigt Katarina, vi kommenterade varandra i samma sekund.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Åsa

6 maj 2010 14:06

Suveränt skrivet, och jag hoppas att du mot förmodan har denna idiot i din facebook-vänlista, så att det finns en större sannolikhet för att han läser detta. Om inte, kan jag få namnet på honom? ;-)

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Lisa

6 maj 2010 14:41

Vilken alldeles fantastiskt, superbra, underbar blogg! Du är min nya idol. Vill du bli min kompis? Hejja, hejja, hejja dig.

http://fruhillbom.bloggplatsen.se

 

Bea

6 maj 2010 15:46

Tack!
Åsa, nej denna återfinns inte i min vänlista. Och dessutom fick jag reda på (efter att bloggen publicerats) att han inte var kvar i rörelsen utan är egen företagare nu. Så slutet gott, allting gott...

Lisa, klart jag vill bli din kompis! Jag vill vara kompis med alla som ser min begåvning ;)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Johanna

6 maj 2010 17:40

Tröttsamt... Hur många barn vill gå på en fin krog och äta? McD är livet för barn och äta där... det är ett kul ställe för dem....

men när vissa får pengar försvinner hjärnan *s*

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...