Liseberg, lek- och busland, cirkus i stan, arrangerade nationaldagsfirande. Utbudet är stort för en barnfamilj. Hålet i plånboken är också stort efter dessa aktiviteter.

Men ibland är det enkla det bästa.

En kaffetermos, en engångsgrill, festisar och korv. In i bilen med barnen. En kvart, max, i bilen och vi är framme i barnens paradis. Där finns inga karuseller, inga rutschkanor, ingen ponnyridning, inget godisregn och inga clowner. Men där finns något ännu bättre; en hel värld.  

Ett junigrönt Sverige med ängar och ekdungar och klättervänliga berg, omkullvälta stammar, ihåliga stubbar, låga broar över diken, blommor i miljoner.

Där finns däremot inga bilar. Inget att akta sig för. Inga förmaningar. Inga "akta dig".

Där finns frihet.

Timme efter timme hoppar, springer, klättrar, busar, leker, brottas barnen med varandra. Ständigt skrattande, med ett lyckorus i kroppen.

Det behövs inget mer. Det kostar inga inträden, det är inga köer. Men det är lycka.

När vi åkte hem sa min äldste son, med sina nyplockade men ändå slokande smörblommor i handen, till mig:

-Mamma, jag ska minnas denna dagen för evigt.

Jag är ganska säker på att även jag kommer att minnas denna dagen för evigt. Glädjen att se sina lyckliga barn. Skrattet och de förtjusta ropen. Ögonblick värda att minnas.

Visst är Liseberg fantastiskt. Visst är lek- och buslandet en rolig utflykt när det spöregnar ute. Men en solig sommardag i friheten knockar konkurrensen i första rond.

Frihet!

Tack Sverige för allemansrätten! Tack Sverige för friheten!

Idag, på din nationaldag, visade du dig från din allra bästa sida för oss. Jag är glad och tacksam att vi får bo här. Jag önskar alla samma lycka och frihet, vart ni än bor. 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . .

 

Xecute

6 juni 2010 21:03

Så fint skrivet och så fina bilder! Får en liten tår i ögat!!! Tänk hur folk stressar runt med sina barn för att hinna allt med tjat och gnäll och skäll och stress..... nä, precis så här ska det vara!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Bea

6 juni 2010 21:21

Tack för inspriationen förresten! Och jag känner igen mig alltför väl i scenariot du beskrev! men, tack och lov, inte idag!!!! KRAM

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...