Innesittarslö - fast vi varit ute. Behagligt trött - fast orolig. Gillar hösten med tända ljus - samtidigt som jag sörjer sommaren. Påslagna-elementvarm på överkroppen - och öppna-fönsterkall om fötterna. Fått gjort jättemycket hemma - men inget som syns. Borde äta - men saknar matlust. Vill ligga och kolla på Wall-E med barnen - men kommer inte till ro. Myser i hemmet - och längtar bort. Vill, vill inte...

Ja det är liksom söndag i hela kroppen.

 

Kristin

26 september 2010 22:21

Jag har alltid hatat söndagar. Hatat är visserligen ett starkt ord, men det är i det här fallet ganska sant. Jag är lixom full av ångest, trots att jag inte har något att ha ångest över. En annan dag jag hatar, som tack och lov bara inträffar en gång per år, är Nyårsdagen. Det är verkligen en värdelös dag.

http://littlemissred.blogspot.com

aretsmama

27 september 2010 06:09

Haha, nyårsdagen ja! Enda trösten är att Ivanhoe brukar sändas - även om jag de senare åren inte haft möjlighet att se den, och heller inte haft något nyårsbakrus som kräver TV, TV och bara TV hela dagen.
Det som är härligt med att vara singel småbarns(hur länge räknas de som småbarn?)mamma är att ingen räknar med att du ska ha. eller komma på- eller ha alternativ på nyårsfest. Nu är det helt ok att sitta hemma med ungarna och äta lite gott och somna före klockan tolv. Och vakna utan bakrus. Ingen misslyckad nyårsfest, ingen dagen efter-ågren. Näpp, nyår blir en helg som alla andra.

 

Charlies syster Lola

4 oktober 2010 22:35

*räcker upp handen* Jag älskar nyårsdagen! För jag är aldrig bakis - sista gången jag var bakis var nyårsdagen 1998 - och det är ett oskrivet år framför mig. Som jag alltid tror att jag ska fylla med bara bra grejer. Att jag sedan varje december måste konstatera att ännu ett skitår har gått är ju en annan historia.... Söndagar? Me löve. För det är min sovmorgondag. Så shoot me! :-))

http://firestarter.bloggplatsen.se

aretsmama

5 oktober 2010 06:13

Ok, nu vet jag vem det är folk pratar om när de diskuterar "Kärringa mot strömmen". Jag har tidigare bara trott att det var ett uttryck, men.....ja, tack för att du klargjorde det för mig. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...